ÖverLivet, UnderLivet Och Självaste Livet
Jag tror på ödet. Åtminstonde tror jag att jag gör det i alla fall.
Det finns en färdig väg för oss att vandra genom livet. Den kanske inte följs till punkt och pricka, utan en och annan D-tour görs, men i slutänden så hamnar man där man ska ändå. Vid målet. Jag tror alltså att allt här i livet är förutbestämt och att var och en föds med en livsplan. Jag tror därför också att alla möten med andra människor har ett syfte. Varendaste människa som kommer in i ditt liv gör det av en anledning, ingenting är en slump. Därför brukar jag ofta efter nya möten fundera på vad meningen med just detta möte var. Alla möten är givetvis inte till ditt gagn, men även dessa är till för att stärka dig i ditt jag. Men lite då och då sker möten som jag absolut inte kan finna nån anledning till dess excistens. Jag funderar därför på om vissa möten skadar en part men främjar en annan. Nyttan mötet medför en människa kompenserar skadan som sker den andra. Således kan även ett möte som är av värde för mitt jag göra skada på ett annat, kanske helt utan min vetskap.
"Det hänger inte alltid på hur du ser ut. Se på mig. Jag är stilig som bara den, och jag har inte hittat någon att gifta mig med än."
Deep, blondie, way deep =)