Fröken Kras
Jag är trasig, ur ett icke alkoholbaserat perspektiv. Som omväxling.
Är det inte skalet som har sprickor är det innehållet. Fröken Disträ var namnet. Inte ett jävla rätt på worket idag. Å inte igår heller. Mitt inre är någon annanstans medan skalet drar omkring där och gör sitt bästa för att sköta sina sysslor. Går inge vidare. Går inte alls.
Plötsligt vaknar jag upp av kemin som porlar runt mina fötter, droppar från mina händer och bränner å fräter mitt skinn. Jag hittar på. Ljuger och ler medans blodet sakta späs ut med brun stabb. Men istället för att göra mig stabil får den mig istället att vackla ännu mera. Jag vill bort. Jag måste bort. Vart som helst. Bara bort. Jag blundar och följer fjärilar och fåglar som jag ser, som någon sa. Tills någon ropar ASKUNGEN! Tillbaka till verkligheten. Mera fel fel fel. Mera suckar. Vad är klockan?
Matkassarna skär in i händerna och renhållningsverkets tejpremsa sitter fast på cykelhjulet. Åker med runt runt runt. Jag sliter loss det. Kastar iväg det. Och när jag kommer hem gråter jag en skvätt.
Imorgon börjar en ny dag. Likadan som idag, som igår, som alla dagar som varit eller kommer att vara. Allting är samma. Alltid samma. Å ändå så otryggt. Allting är samma fast ändå inte. Snart får det hända något. Jag väntar. Längtar. På en hoppande känguru som studsar förbi och stoppar ner mig i sin magpung och tar mig med. Till nya platser. Nya äventyr. Jag väntar. Längtar. Medans kemin rinner ur mina ögon, mun, i mina ådror, ur maskinen. Nästa vecka så kanske....
Är det inte skalet som har sprickor är det innehållet. Fröken Disträ var namnet. Inte ett jävla rätt på worket idag. Å inte igår heller. Mitt inre är någon annanstans medan skalet drar omkring där och gör sitt bästa för att sköta sina sysslor. Går inge vidare. Går inte alls.
Plötsligt vaknar jag upp av kemin som porlar runt mina fötter, droppar från mina händer och bränner å fräter mitt skinn. Jag hittar på. Ljuger och ler medans blodet sakta späs ut med brun stabb. Men istället för att göra mig stabil får den mig istället att vackla ännu mera. Jag vill bort. Jag måste bort. Vart som helst. Bara bort. Jag blundar och följer fjärilar och fåglar som jag ser, som någon sa. Tills någon ropar ASKUNGEN! Tillbaka till verkligheten. Mera fel fel fel. Mera suckar. Vad är klockan?
Matkassarna skär in i händerna och renhållningsverkets tejpremsa sitter fast på cykelhjulet. Åker med runt runt runt. Jag sliter loss det. Kastar iväg det. Och när jag kommer hem gråter jag en skvätt.
Imorgon börjar en ny dag. Likadan som idag, som igår, som alla dagar som varit eller kommer att vara. Allting är samma. Alltid samma. Å ändå så otryggt. Allting är samma fast ändå inte. Snart får det hända något. Jag väntar. Längtar. På en hoppande känguru som studsar förbi och stoppar ner mig i sin magpung och tar mig med. Till nya platser. Nya äventyr. Jag väntar. Längtar. Medans kemin rinner ur mina ögon, mun, i mina ådror, ur maskinen. Nästa vecka så kanske....
There´s A Split In Me
Damnit
Damnit
Kommentarer
Trackback