Brev Till Kärleken
Kära Kärleken!
Vi har kännt varandra väldigt länge nu, du och jag, ja ända sedan jag tog mitt första andetag här i livet faktiskt. Vi har gjort mycket knasigt ihop. Minnena vi delar är otaliga. Trots att vi bråkar ibland har vi alltid kommit tillbaka till varandra. Trots att du ofta hängt vid min sida har jag ändå ofta kännt mig sviken av dig. Ska jag vara ärlig, och det tycker jag vi ska vara mot varandra, du och jag Kärleken, så tycker jag inte riktigt du har skött din del av dealen sattsejja. Jag har alltid trott på dig. Levt för dig och bara dig. Nu har min tro börjat flacka. Ja sa till dig, Kärleken, sist vi pratade. - Blir det samma sak igen, fan då slutar jag med Kärlek! Ändå går du och gör precis exakt samma sak igen. Du sviker mig gång på gång på gång...
Du måste förstå mig rätt här nu. Jag älskar verkligen dig! När du är här är livet så förbannat oförkämt bra. Det är sockerdricka i blodådrorna och bomull i magen. Det är fullt av fladdrande fjärilar och rödfärg över huvudet. Du är den enda som kan få ögonen att lysa och gnistra och kinderna och öronen att bli röda som bär. När du är här går jag omkring i ett rosa moln och snubblar på saker eller hundar.
Jag har alltid försvarat dig när andra kallat dig onödigt tjaffs eller korvtråkig.
Detta är inget kärleksbrev till dig Kärleken. Näe, inte alls faktiskt, även om det hittills kan verka så. Anledningen till att jag skriver är, och detta känns jobbigt för mig ska du veta, är att jag har blivit sviken av dig en gång för mycket. Som jag sa, Fan, jag slutar med Kärlek! Detta är som sagt inget kärleksbrev, även om det handlar om just kärlek. Det är nämligen så förstår du, att hur mycket jag än tycker om dig, så är du inte bra för mig. Jag måste vara egoistisk i detta läge, det bör man vara när det gäller förhållanden, och du gör mer skada än nytta i min "lilla" arma kropp. Därför, förtjusande härliga Kärleken, gör jag härmed slut med dig. Hör du vad jag säger? Det är slut! Det spelar ingen roll vad du hädanefter tar dig till, jag kommer aldrig mera ta dig tillbaka. Aldrig mera. Det är slut, over, Finito... Du kan aldrig vända mitt ansikte mot dig igen, jag har vänt dig ryggen, så som du har vänt mig ryggen så många gånger förr. I 26 år har du varit vid min sida, nu är det äntligen över.
Nu är allt som återstår ett känslokallt grått och hårt skal. Ett skal som aldrig mera kan bli sviket och göra ont. Ett skal som aldrig mera mjuknar. Hårt, kallt, grått... Som en frusen sten. I´m better of without you, hell yeah I am!
Tack För Den Här Tiden Kärleken!
Det Är Över Nu...
Vi har kännt varandra väldigt länge nu, du och jag, ja ända sedan jag tog mitt första andetag här i livet faktiskt. Vi har gjort mycket knasigt ihop. Minnena vi delar är otaliga. Trots att vi bråkar ibland har vi alltid kommit tillbaka till varandra. Trots att du ofta hängt vid min sida har jag ändå ofta kännt mig sviken av dig. Ska jag vara ärlig, och det tycker jag vi ska vara mot varandra, du och jag Kärleken, så tycker jag inte riktigt du har skött din del av dealen sattsejja. Jag har alltid trott på dig. Levt för dig och bara dig. Nu har min tro börjat flacka. Ja sa till dig, Kärleken, sist vi pratade. - Blir det samma sak igen, fan då slutar jag med Kärlek! Ändå går du och gör precis exakt samma sak igen. Du sviker mig gång på gång på gång...
Du måste förstå mig rätt här nu. Jag älskar verkligen dig! När du är här är livet så förbannat oförkämt bra. Det är sockerdricka i blodådrorna och bomull i magen. Det är fullt av fladdrande fjärilar och rödfärg över huvudet. Du är den enda som kan få ögonen att lysa och gnistra och kinderna och öronen att bli röda som bär. När du är här går jag omkring i ett rosa moln och snubblar på saker eller hundar.
Jag har alltid försvarat dig när andra kallat dig onödigt tjaffs eller korvtråkig.
Detta är inget kärleksbrev till dig Kärleken. Näe, inte alls faktiskt, även om det hittills kan verka så. Anledningen till att jag skriver är, och detta känns jobbigt för mig ska du veta, är att jag har blivit sviken av dig en gång för mycket. Som jag sa, Fan, jag slutar med Kärlek! Detta är som sagt inget kärleksbrev, även om det handlar om just kärlek. Det är nämligen så förstår du, att hur mycket jag än tycker om dig, så är du inte bra för mig. Jag måste vara egoistisk i detta läge, det bör man vara när det gäller förhållanden, och du gör mer skada än nytta i min "lilla" arma kropp. Därför, förtjusande härliga Kärleken, gör jag härmed slut med dig. Hör du vad jag säger? Det är slut! Det spelar ingen roll vad du hädanefter tar dig till, jag kommer aldrig mera ta dig tillbaka. Aldrig mera. Det är slut, over, Finito... Du kan aldrig vända mitt ansikte mot dig igen, jag har vänt dig ryggen, så som du har vänt mig ryggen så många gånger förr. I 26 år har du varit vid min sida, nu är det äntligen över.
Nu är allt som återstår ett känslokallt grått och hårt skal. Ett skal som aldrig mera kan bli sviket och göra ont. Ett skal som aldrig mera mjuknar. Hårt, kallt, grått... Som en frusen sten. I´m better of without you, hell yeah I am!
Tack För Den Här Tiden Kärleken!
Det Är Över Nu...
Kommentarer
Trackback