No Use Crying Over Spilled Milk
Varför ödslar man en herrans massa tid på å grina å gnälla över sitt patetiska liv? Ja menar, hur bra har man det inte igentligen. Det är ju endast små knutar på den röda tråden som löper som en eld genom livet.
Jag har kommit att bli lite utav en expert på att tänka och analysera på tok för mycket. Jag måste nog erkänna att detta förmodligen medfört mer bekymmer än glädje. Trots detta förefaller jag vara beroende av denna självömkan. Kanske att livet varit stabilt utan dessa svackor, men det kanske även skulle medföra en viss trisstess. Med detta menar jag, som jag säkert tidigare nämnt, att det förmodligen vore hemskt tråkigt om livet var helt plant. Inga ups and downs, bara en straight road to nowhere.
Men när man sitter här som en surpropp och tröstar sig med en cigg på altanen medans natten sänker sitt mörker över staden känns den teorin helt neråt helvete. Och av någon anledning känns det som att alla andra mår så oförskämt förbannat bra. Fast igentligen vet man att alla andra har det precis likadant som du, fast i hemlighet. För detta är igentligen inget man stoltserar med och skriker ut till omvärlden ( tex i en blogg?) Näe, deppa det gör man i sin ensamhet. Utåt sett är man alltid en glad och välmående prick.
När folk frågar hur man mår säger man alltid med ett leende. -Jotack, det är bara bra seddu! Jag har på senare tid testat att säga - Mjo, det är okej. Eller - Njae, det är väl rättså skit. Men då börjar bara folk skruva nervöst på sig som om man planerar värsta psykbrytet mitt framför nosen på dom. Men jag behöver inte säga mera. Dom behöver inte veta mer än så. Bara att det är okej. Eller skit. Hur jag mår just nu undrar du? Jotack, det är väl okej.
Frågar Du Mig Om Äkta Kärlek Svara Jag Ja Tack Lätt!
Jag har kommit att bli lite utav en expert på att tänka och analysera på tok för mycket. Jag måste nog erkänna att detta förmodligen medfört mer bekymmer än glädje. Trots detta förefaller jag vara beroende av denna självömkan. Kanske att livet varit stabilt utan dessa svackor, men det kanske även skulle medföra en viss trisstess. Med detta menar jag, som jag säkert tidigare nämnt, att det förmodligen vore hemskt tråkigt om livet var helt plant. Inga ups and downs, bara en straight road to nowhere.
Men när man sitter här som en surpropp och tröstar sig med en cigg på altanen medans natten sänker sitt mörker över staden känns den teorin helt neråt helvete. Och av någon anledning känns det som att alla andra mår så oförskämt förbannat bra. Fast igentligen vet man att alla andra har det precis likadant som du, fast i hemlighet. För detta är igentligen inget man stoltserar med och skriker ut till omvärlden ( tex i en blogg?) Näe, deppa det gör man i sin ensamhet. Utåt sett är man alltid en glad och välmående prick.
När folk frågar hur man mår säger man alltid med ett leende. -Jotack, det är bara bra seddu! Jag har på senare tid testat att säga - Mjo, det är okej. Eller - Njae, det är väl rättså skit. Men då börjar bara folk skruva nervöst på sig som om man planerar värsta psykbrytet mitt framför nosen på dom. Men jag behöver inte säga mera. Dom behöver inte veta mer än så. Bara att det är okej. Eller skit. Hur jag mår just nu undrar du? Jotack, det är väl okej.
Frågar Du Mig Om Äkta Kärlek Svara Jag Ja Tack Lätt!
Kommentarer
Trackback