TröttSamt FeGis...
När jag har en konversation med en människa eller flera antar jag helt naivt att denna person/ personer talar sanning. Jag förmodar att det dom säger om sig själva stämmer helt och fullt. Okej, kanske att man ibland strör på lite extra krydda men i grund och botten är utsagan överensstämmande med verkligheten. Detta gäller framförallt personer man har nån form av lite närmare kontakt med. Personer som man litar på talar sanning.
När man sedan några veckor senare gör precis motsatsen till det man sagt man aldrig skulle göra uppstår en viss irritation från den/ dom berörda. Detta är ingen konstig reaktion då personen i fråga antingen ljuger rätt så bra eller är en stor jävla fegis som inte vågar stå för det han/hon säger.
Folk som ignorerar istället för att face the problem sattsejja är precis en sån feg människa. Någon sa till mig att tjejer planerar att en viss sak ska rinna ut i sanden medan killar bara råkar låta saker rinna ut i sanden, det är alltså inte alls en medveten handling från deras sida. Men om man reflekterat över detta, är man då inte medveten om det ändå?
Hur eller hur tycker jag att man bör tänka på vad man säger så man faktiskt kan stå för yttrandet den dag man hamnar i den aktuella situationen. Dessutom måste man ibland göra saker som känns jävligt jobbiga bara för att göra det som är rätt och som gör minst ont för andra. Man måste helt enkelt sluta vara så förbannat feg och självisk! Jag säger inte att jag alltid gör rätt i allt jag gör, men jag försöker iallafall hålla mina ord och genomföra/ avsluta saker på ett sjysst sätt vilket alla här på klotet borde försöka med.
Jag kan bara säga: Skärpning För Tusan!!!