Oh Crappy Life...

Ibland tycks allt bara stå stilla. Man springer som i ett hamsterhjul där allt bara är samma samma samma. Dag efter dag, vecka efter vecka, *suck*  Allt är bara ett enda stort deja vue. Inte mycket som känns roligt, det mesta är bara mer eller mindre tråkigt.
Men, som jag skrivit tidigare, det är när man tycker man står som mest stilla som man tar dom stora stegen. Fy fan vilket jättesteg jag måste ta just nu. Undrar vart man kommer hamna när man sätter ner foten sen sattsejja. Allt bara står å tuggar nu. Så vad gör man? Krälar vidare här nere på botten tills steget är taget. Eller ska man försöka göra någonting åt det. Eller är det just det man gör. Frågan är om man kan göra någonting, för då hade man väl för tusan redan gjort det...

Skum jävla skit helg. Pallar inte ännu en sån. Måste dra härifrån ett tag. Måste bort. Igår ändrades min lugnar-och-gör-mig-glad-å-skuttande-oas till far-åt-helvete-oas. Sen raderade jag saker. Ett litet babystep i alla fall. Fan. Ingenting är heligt längre, allt bara blir smutsigt och förstörs. I might as well cut myself into pieces and put me in a bag. Men det skulle ändå inte göra nån skillnad. Allt skulle fortfarande bara vara samma samma samma...










Feeling Sorry For Myself Is A Part Of My Personality...

Kommentarer
Postat av: Åsa

Usch då. Det verkar mörkt och dystert just nu. Får hoppas att du snart är tillbax i ditt gamla vanliga jag igen. Btw.. Gissa vad jag hittade i en (STOR) hög med gamla papper idag?? Jo den där "avgångskatalogen" från nian. Shit vad heta vi var............ hrm...harkel. Stor kram från mig.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback