Så Uppe i Mig Själv...
Jag är sååå stolt över mig själv! Var ju som bekant liiiite drunken i onsdags och trots detta hoppade man i träningkläderna och dundrade upp på galgberget igår för att springa vårruset. Har ju tränat hela 1 gång och kännde mig därför på g inför loppet. Den tjusiga lagtröjan som verkligen framhäver kroppen på ett fantastiskt sätt var på och jag gjorde det gärva valet att hojja upp... Å då snackar vi feta uppförsbacken allan hela vägen! Tog cirka 5 gånger så lång tid att ta sig upp som ner...
Anyway, var beredd på att få gå en hel del, men tänkte iallafall försöka springa så mycket som möjligt. Vad händer?? Becca springer heeeeela vägen! Asså då snackar vi heeela 5 km. En halv mil! Och jag dog inte en endaste gång! Hade jag aldrig nånsin trott jag skulle klara av. Damn I´m good! Hade dessutom med mina 32.40 bästa tiden i laget ända tills en 12-åring dundrade in på strax under 30.... damnit! Ska springa skiten ur henne nästa år. Nu jävlar är det hårdträning som gäller! Skyller på mina skor som chefen förbjöd mig att nånsin springa i igen... har haft dom sedan mellan eller högstadiet nån gång =)
Näe nu börjar detta bli ointressant läsning av den högsta graden!
Nej det är inte smuts på armen utan jag har faktiskt blivit sajnad av Peter Siepen. Sitter fint där ihop med Clabbes sajning på anda armen. Har blivit lite av en sport att samla sajns på lagtröjan faktiskt =)