The Delicious Life Of Becca

Skulle jag beskriva mig själv med ett ord just nu skulle det vara det... kluven. Ur alla aspekter tror jag. Jag vet varken ut eller in, upp eller ner, hit eller dit.
Kan inte bara någon komma in och bestämma i mitt liv så jag slipper. Då kan jag bara luta mig tillbaka och göra vad jag blir tillsagd. Det vore toppen... skulle jag tro...
Har inte varit ute denna helgen heller. Inte ens lite, inte något alls. Vad beror detta på? Är det för att jag mår bra och då slipper spola bort tid, rum och tankar med en flod alkohol. Eller kan det vara för att jag mår så dåligt att jag ens inte orkar pallra mig ut och partaja loss en natt. Jag vet inte. Jag är kluven.
Min mage säger att jag mår dåligt. Den är min må bra-må dåligt barometer. Men vad är felet? Jag vet inte. Jag är kluven.
Vad vill jag egentligen? Vad känner jag? Vad tänker jag göra?
Varför körde jag bil i tjock dimma igår? Det vet jag. Jag var kluven. Den friska vinterluften låg kall och klar. Stjärnorna lyste upp min väg. Det var i ögonen dimslöjan sänkte sig. Varför? Jag vet. Jag är kluven.
Åsch, fucking poop sattsejja.
Här sitter jag igen och gnäller. Allt är ju precis som vanligt. Gnäll och gnissel. Jag vet vad jag behöver. Det saknas olja i mitt liv. Olja som smörjer mig och får mig att sluta gnissla så förfärligt. Men vart finns den? Jag letar. Och finner... mig kluven. Vilken sort ska jag ta? Det finns många sorter till mitt förfogande. Men ingen som riktigt faller mig i smaken. Märkligt. Men visst finns det några som tilltalar mig mer än andra. Men fortfarande kluven. Vilken ska jag välja? Och om jag någonsin kan bestämma mig, kommer den att vara slutsåld då? Eller kanske utgått från lagret. Kommer den komma hela vägen hem till mig eller kommer jag klanta mig och tappa den på vägen? Man vet inte.
Det är inte mycket man vet. Det är inte mycket jag vet. Men en sak vet jag med säkerhet. Jag är en velig, allmänt onöjd och jävligt kluven liten varelse just nu.