Stuck in The Past
Blev en trivsam afton. En stillsammare sådan. Skönt. Lite tacos hos Joe och trams med Erika. Sedan en bira på bullen. Ett gäng ciggiplings och deeptalk med Erika om ditten och datten.
Känns märkligt.
Något har fastnat i mig. Och jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag tänker på någon. Men varför? Vad ger det mig...
Man undrar.
Men, hjärtat har sina själ som hjärnan inte kan förstå. Sägs det iallafall...
Och sanna mina ord, jag förstår ingenting.
Men det kanske klarnar.
Eller inte. Bara framtiden bär på svaren.
Borde sova. Mycket imorgon.
Men det gnager lite irriterande i mig.
Varför gnager du på mig?
Varför såg du på mig sådär?
Vad finns inuti dig?
Man vill veta...
Men hur?
Många frågor.
Bara framtiden bär på svaren.
Men om dom någonsin når mig är osäkert. Man får se...
Så jag tar min bok. Den som bär på svaren.
Den säger: Svaret kan komma till dig på ett annat språk
I mitt huvud härjar fortfarande stormbyar.
Så jag tar mitt oväder och kryper ner i min varma trygga säng.
Imorgon.
Imorgon kanske det klarnar.
Imorgon kanske allt kommer till mig.
Imorgon är imorgon, är en ny dag
Fortsättningen på resten av mitt liv
Så sant som sagt, de visa orden " Hjärtat har sina själv som förståndet aldrig kommer fatta"
Lyssnar man på de kloka orden kan man faktikst komma fram till en viss förståelse min ängel. Bara att välja vad det är man ska följa för att må bra! Hjärtat, leva här, nu och satsa, eller hjärnan, fler tåg kommer...frågan är om man orkar eller vågar vänta!? Kärlek i bubbliga badkar till dig!