En Liten Kortis Bara...

Är där ikväll igen. Där, där jag inte vet vart jag är. Som varken är nära eller långt bort. Där jag varken är stark eller svag. Där, där jag slits mellan ont och gott. Rycker sliten och drar åt varsitt håll. Isär, klyven, uppdelad, trasig fast hel. Fasaden rämmar. Lämnar öppna uppfläkta hål i den gamla färgen. Färgen som ligger i flera lager som alla krackelerar och bildar ett mönster. Ett mönster av vad? Vad är jag? Vem är jag? Vad gör jag här?

När ögonen svider, magen värker och huvudet känns tungt. När saker ligger tungt men fladdrar, dansar iväg likt en fjäder. Allt som krävs är ett enda kraftigt andetag. Luft som sugs in, fyller mig med kall luft. Kall luft som värms upp inuti mitt skal och sedan lämnar det via mina lungar, min hals , min mun, mina läppar, mig.




Imån blir det jobb på Krabban. En sjukskriven och en jäkla massa små ungar. Lär stå vid skötbordet större delen av dagen misstänker jag. Men man ska icke misströsta. Vid skötbordet är det ett ypperligt tillfälle att kommunicera och vara aktiv med barnen på tu man hand. För det har vi ju lärt oss i skolan...
Nä, ska bli skoj faktiskt. kanske inte skälvaste torka bajs biten, men resten.


På fredag blir det skoj. Bara 3 dagar kvar. Jag biter ihop, ler, blåser ut och stegar vidare.








Puss♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback