The Delicious Life Of Becca

Gårdagen var helt fantarre skojsisch må jag säga! Uuuuuuuunderbara människor! Me like alot!!! Har lite sorg för att dom redan begett sig av mot nya äventyr och här sitter jag i regnet så ofantligt osugen på ferre men ändock är det precis va som nalkas.... 
Mådde som en överkörd gnu imorse. Dog över 3 stolar på worket medans ja funtade på om jag skulle kräkas eller låta bli. Jag lät bli, men jag har inte tänkt klart än. 
Kanske lika bra att dränka lite tankar ikväll. Det surrar som tusen humlor i min lilla knopp. Något knager mig. Jag vill inte, men går det att förhindra? Värt ett försök iallfall. Jag orkar lixom inte. Inte igen och igen och igen. Men som sagt, kan jag styra över detta. Jag vet inte.

Only the days 2 come knows the outcome of our future.

Så det är lika bra att bara invänta och se skulle jag tro.

Nu ska jag dundra in i duschen. Sen är det ferre igen. På söndag bär det av till Götet. Blir lite mys i staden me Ninisen och sedan Harry Potter kändis premiär. Ska bli för jävla kuligt! Å så får jag träffa min rara ögonsten till djur igen. Hurra!!!

djur	levande varelse, oskälig varelse, best, fä, kreatur, villebråd

matte

matmor, ägarinna

Idag tog jag tag i mig själv och dundrade ner till gymmet. Elr, ja... dundra kanske är helt fel ordval. Använde mig snarare av en långsamt hasande gångstil faktiskt. Halvvägs dit kom jag dessutom på att jag glömt min mp3, blev sur, tänkte vända, gå hem och skita i hela träningen. Efter en liten konfrontation med mig själv lyckades jag ändå förmå benen röra sig i riktning mot gymmet. Väl där svettades jag ut ca 6 liter vatten ur min "lilla" arma kropp vilket vid tiden jag kommit hem sakta börjat torka in i huden. Kliattacken allan.

Sedan ägnade jag en stund åt att klä på min lilla soffa sin nya, numer vita, pyjamas. Åh shit pommes va pikant den blev då! Nu har jag inte bara en ny matta utan även en ny soffa! Way to go Becca! Tyvär är den så pass tjusig att jag knappt vågar sätta mig i den igen. Vad exakt tänkte jag på när jag så målmedvetet valde ut en vit klädsel??? Korkat! Nu sitter jag här borta vid min dator och gör min "lilla" stjärt platt... Ja ja, kan vara värt å få a flat ass för att bevara soffisen vit i iallafall en eller två dagar till.

Nu ska jag..... hmm... göra absolut ingenting!! Softisch!




BeanCamp 4-Ever

Tschuss Meine Schöne Bönschen

Idag är hela tredje gången jag plockar fram min lilla sylåda sedan jag fick den i julas. Hittills har jag med stor framgång lyckats sy fast en hälla på en klänning och tråcklat ihop ett hål i en tröja. Idag åkte den alltså fram igen, sylådan. Upptäckte nämligen idag när jag storstädade att röda mattan som man anländer på när man stegar in i min lya inte var fullt lika jämn i nyansen som den en gång var. Eftersom det är typ handtvätt eller något annat komplicerat på den hade jag två alternativ.

1. Hysta ut den och helt enkelt dundra bort till IKEA och inhandla en ny.
2. Vända på mattan.

Eftersom jag är en oerhört lat och oavancerad människa valde jag givetvis alternativ nummer 2. Det är nu problemet uppstog. Där satt en fet jävla lappjävel på baksidan. Det känndes plötsligt väldigt oglamoröst att låta mina gäster stiga in på en matta som heter Nästved och kommer från IKEA. Så vad gör man? Jo, man plockar fram sitt lilla sysett, rotar fram sprätten och sätter klorna i mattan.
Jag kan stolt presentera att jag faktiskt, mot alla odds, ytterligare en gång lyckades utföra ett exemplariskt syjobb.
Det är inte klokt vad jag är bra. Jag kan nog allting! Genom några enkla knep och tricks har jag nu en sprillans ny pikant matta. Herre! Jag är minsann en händig dama jag!

( Pikant är för övrigt ett nytt ord som jag har lärt mig. Ett mycket trivsamt ord som jag nu ska börja bruka i mitt vardagliga uttryckande. Pikant! )

Damn I´m Good!!!

Idag är jag trasig...
3 dagars festande och samtidigt workat mellan varje galej har tagit ut sin lilla rätt. Men ack sicka trivsamma aftnar! Det må jag säga ändock.
Lyan ser ut som ett krig, lika trasigt som mitt inre. Försöker mig på en lättare städning. Går sådär bra. Slowmotion gånger 1000 och en miljard små pauser då jag faller samman på sängkanten i djupa suckar.

Varför i hela fridens namn har jag väskan full av snäckor?? 
Överberusningen igår var icke av denna värld. Hur fan gick det till lixom?? Ja, det undrar man. Gårkvällen känns dimmig. Lite luddig och oklar. Men jag hade säkert kul.

Undra om jag har tvättid ikväll. Orkar man gå och kolla? Borde tvätta mitt sofftyg. Det var vitt en gång i tiden. Nu skiftar det i regnbågens alla toner. 
Måste dammsuga. Fastnar saker under foten när jag går. Äckligt. 

Jag är trasig, min lya är en stia och det hänger en uppblåst kondom på min gardinstång. 
Jag har säkert haft 3 korvtokiga och roliga aftnar...

 

kräkas

kasta upp, spy, vomera, må illa, kalva, lägga en pizza

Ibland sker saker som förändrar
Händelser, möten, prylar
Luften luktar inte som förr
Sugs inte upp som förr
Ögonlocken fungerar inte som innan
Det blå skiftar nyans
Får nya bilder projecerade genom olikartade filter
Dessförinnan gick fötterna åt ett annat håll
Med ett annat steg
Håret blåste i en annan riktning
Vinden smekte huden på ett annat vis
Kroppen talade ett annat språk
Nu är den full av skalbaggar, mask och gråsuggor
Kryper, krälar, krålar
Bubblar
Moserande små bubblor pryder väggarna av ens inre 
Och halsen
Ligger och trycker bakom halsmandlarna och vill ut, släppas lös 
Fritt
Det flammar, brinner och bränner
Bakom öronen, längs med nacken och vidare ner längst ryggraden
Bakom ögongloben, genom ögonlocken som slås upp med en smäll
Trillar, faller, dalar seglar sakta ner, dräller i golvet
Dånar som åska och skapar verk
Eller värk
Man vet inte så noga
Man undrar i sitt stilla sinne
Vad är det som händer där inuti
Min själs boning

The World Looks Different SomeTimes

Kära Kärleken!

Vi har kännt varandra väldigt länge nu, du och jag, ja ända sedan jag tog mitt första andetag här i livet faktiskt. Vi har gjort mycket knasigt ihop. Minnena vi delar är otaliga. Trots att vi bråkar ibland har vi alltid kommit tillbaka till varandra. Trots att du ofta hängt vid min sida har jag ändå ofta kännt mig sviken av dig. Ska jag vara ärlig, och det tycker jag vi ska vara mot varandra, du och jag Kärleken, så tycker jag inte riktigt du har skött din del av dealen sattsejja. Jag har alltid trott på dig. Levt för dig och bara dig. Nu har min tro börjat flacka. Ja sa till dig, Kärleken, sist vi pratade. - Blir det samma sak igen, fan då slutar jag med Kärlek! Ändå går du och gör precis exakt samma sak igen. Du sviker mig gång på gång på gång...
Du måste förstå mig rätt här nu. Jag älskar verkligen dig! När du är här är livet så förbannat oförkämt bra. Det är sockerdricka i blodådrorna och bomull i magen. Det är fullt av fladdrande fjärilar och rödfärg över huvudet. Du är den enda som kan få ögonen att lysa och gnistra och kinderna och öronen att bli röda som bär. När du är här går jag omkring i ett rosa moln och snubblar på saker eller hundar.
Jag har alltid försvarat dig när andra kallat dig onödigt tjaffs eller korvtråkig.

Detta är inget kärleksbrev till dig Kärleken. Näe, inte alls faktiskt, även om det hittills kan verka så. Anledningen till att jag skriver är, och detta känns jobbigt för mig ska du veta, är att jag har blivit sviken av dig en gång för mycket. Som jag sa, Fan, jag slutar med Kärlek! Detta är som sagt inget kärleksbrev, även om det handlar om just kärlek. Det är nämligen så förstår du, att hur mycket jag än tycker om dig, så är du inte bra för mig. Jag måste vara egoistisk i detta läge, det bör man vara när det gäller förhållanden, och du gör mer skada än nytta i min "lilla" arma kropp. Därför, förtjusande härliga Kärleken, gör jag härmed slut med dig. Hör du vad jag säger? Det är slut! Det spelar ingen roll vad du hädanefter tar dig till, jag kommer aldrig mera ta dig tillbaka. Aldrig mera. Det är slut, over, Finito... Du kan aldrig vända mitt ansikte mot dig igen, jag har vänt dig ryggen, så som du har vänt mig ryggen så många gånger förr. I 26 år har du varit vid min sida, nu är det äntligen över.
Nu är allt som återstår ett känslokallt grått och hårt skal. Ett skal som aldrig mera kan bli sviket och göra ont. Ett skal som aldrig mera mjuknar. Hårt, kallt, grått... Som en frusen sten. I´m better of without you, hell yeah I am!











Tack För Den Här Tiden Kärleken!
Det Är Över Nu...

Varför ödslar man en herrans massa tid på å grina å gnälla över sitt patetiska liv? Ja menar, hur bra har man det inte igentligen. Det är ju endast små knutar på den röda tråden som löper som en eld genom livet. 
Jag har kommit att bli lite utav en expert på att tänka och analysera på tok för mycket. Jag måste nog erkänna att detta förmodligen medfört mer bekymmer än glädje. Trots detta förefaller jag vara beroende av denna självömkan. Kanske att livet varit stabilt utan dessa svackor, men det kanske även skulle medföra en viss trisstess. Med detta menar jag, som jag säkert tidigare nämnt, att det förmodligen vore hemskt tråkigt om livet var helt plant. Inga ups and downs, bara en straight road to nowhere.
Men när man sitter här som en surpropp och tröstar sig med en cigg på altanen medans natten sänker sitt mörker över staden känns den teorin helt neråt helvete. Och av någon anledning känns det som att alla andra mår så oförskämt förbannat bra. Fast igentligen vet man att alla andra har det precis likadant som du, fast i hemlighet. För detta är igentligen inget man stoltserar med och skriker ut till omvärlden ( tex i en blogg?) Näe, deppa det gör man i sin ensamhet. Utåt sett är man alltid en glad och välmående prick.
När folk frågar hur man mår säger man alltid med ett leende. -Jotack, det är bara bra seddu! Jag har på senare tid testat att säga - Mjo, det är okej. Eller - Njae, det är väl rättså skit. Men då börjar bara folk skruva nervöst på sig som om man planerar värsta psykbrytet mitt framför nosen på dom. Men jag behöver inte säga mera. Dom behöver inte veta mer än så. Bara att det är okej. Eller skit. Hur jag mår just nu undrar du? Jotack, det är väl okej.

Frågar Du Mig Om Äkta Kärlek Svara Jag Ja Tack Lätt!

-Vad gör du?
-Jag vet inte riktigt
-Fortsätt!


Eeeeh... Va?
Va fan är detta för en sjuk reklam? Vad vill den oss?
Två pippigula förbannat fula plasttomtar ligger på varandra i något som är slående likt 69an och utbyter obegripliga ord. Detta ska då sedan locka oss att typ byta abonnemang eller nåt?
 Hallå??
KnasKorvar!!!
Reklamen får en mer att tänka på sex än på telefonabonnemang. Men ärligt talat, jag blir varken sugen på det ena eller det andra av det där tomtegiddret. Det är snarare ett starkt osug som väller upp i kroppen och får mig att sträcka mig efter fjärrisen och snabbt zappa kanal.

Till skaparna av pippi(a)tomtarna kan jag bara säga: What The Hell Were You Thinkin?? Hugh Mistake! Hugh!  
Flopp Lixom! Sorry Guys!

Watch Out 4 The Yellow Santas!
That´s Danger Danger!

Idag har varit en knasig dag på worket. Sjuuukt mycke att göra å sjuukt varmt! Detta medför att man tenderar bli en aning trögtänkt och allmänt korvig. Så jag frågade helt enkelt en kund om hennes telefonnamn. Telefonnamn, sa kunden, det var roligt, med en alvarsam stämma. Orkade knappt ens dö i en fnissattack utan skämdes bara lite medans det drog lite lätt i smilbanden.
När dagen äntligen tog slut och jag klev ut i ösregnet så luktar det mask i hela staden. MASK! Jag fullkomligt hatar mask! Det äckligaste djuret i hela världen! Fy fan! KLöktes den 1 1/2 minuts långa hojjturen hem innan bulldoften från Östras tog över den hemska maskstanken. Tack och lov för detta Östras.
Nu ska jag mula ett par smarriga wurrs innan det bli chillidill.

Utrota Masken!!!
Ett LivsFarligt Djur!!!

Imorse när jag glad i hågen skulle hälla upp mig det obligatoriska dagen-efter-mjölkglaset hände något fruktansvärt. Allt som kom ur paketet var stora äckliga vita klumpar. Blaff Blaff Blaff sa det i glaset. Helvete oxå, sa jag. Såg framför mig hur hela dagen skulle komma att  raseras i spillror på grund av avsaknaden av färsk mjölk i min "lilla" kropp. 
Eftersom jag numer är en flitig pencillin-knaprare bland mycket annat, så har jag även kommit att bli en pro-viva junkie. Detta var ett krav från min mage om jag skulle få fortsätta käka pencillin-helvetet, så det var inte mycket annat å göra lixom. Konsumerar ca 3 paket om dagen och tillverkarna skulle förmodligen gå i konkurs utan oss pencillin-mongos...

Dagen gick inte åt helvete trots allt. Har bara chillat på en filt i kapsylparken och tagit en trivsam ridtur i skogen på gamle trogne Jöte som var pigg som aldrig förr.

Detta är ett hysteriskt tråkigt och långtråkigt och aldeles aldeles urtrisst inlägg... Men utan sådana skulle dom roliga och trivsamma icke vara fullt lika paranta... Så, va fan! Ha lite överseende är ni rara.


 VS.

I ♥ Mjölk

Mitt internet verkar efter en tillfällig sinnesförvirring vara back on track sattsejja. Numer är jag inte en okänd användare och jag känner mig härmed helt och hållet lugn och sansad igen =)

Midsummer! Najs najs! Dock känner jag mig en aning dämpad då min förbannade jävla äckliga hostmedicin icke kan kombineras med alkoholhaltiga drycker =(  Tydligen kan då andingen typ upphöra eller nåt...
Ska iallafall dra ut på vischan å kalasa. Fotbollsgolf var planerat men icke. It´s raining cats and dogs, inte helt otippat en dag som midsommar. Men jag tror det kan bli en parant afton ändock!

Om ni läst mellan raderna lite så där här ovan förstår ni att min kväll kommer gå i ett nyktert tecken, jag och min arma "lilla" kropp har sorg. Hur ska detta gå??? Ska som kompensation röka upp alla 3 paket cigg som faktiskt blev över sen hultan. Jag tror att det faktiskt kan gynna min hosta och mina luftvägar på ett mycket positivt sätt.

Nu ska jag ta och sy. Japp, sy! Jag ska sy fast en liten grejjs som lossnat på min tjusiga lilla klänning som jag planerat ha denna afton. Det är hela 3-4 stygn. Vi får se om den går och använda när jag är klar eller om jag får köra på min lilla traditionella jordgubbsblåsa...

Återigen: Ha En Parant Afton!!!
PUSS!

Ojsan då, så var man sjuk igen... *suck*
Jag är världsbäst på att vara sjuk. har i två veckors tid hostade så pass mycket att inälvorna har spenderat mer tid utanför kroppen än inuti den. Tyckte därför det var dax att bita i det förbannat sura äpplet och tåga bort till farbror doktorn. Fick sitta och skaka i väntrummet i ca 7 år (eller var det minuter? ) innan en liten sköterska ropade upp mitt namn. Du kan följa med här, sa hon. Utan att veta vart den lilla tanten tänkte ta mig la jag mitt liv i hennes händer och följde motsträvigt med henne genom låååånga vita korridoren. Jag vet inte hur länge vi gick där, eller ens hur långt och genom hur många korridorer, men tillslut stannade hon till vid en av dörrarna, ställde sig vid sidan av, strack ut armen mot rummet och sa med ett mariskt leende -varsågod. Jag klev tveksamt in medans jag snodde tröjan lite hårdare kring kroppen. Hon bad mig sitta ner så länge och jag tittade mig omkring. Där fanns två stolar i trä, en mjuk kontorsstol på hjul och en brun brits med ett gråaktigt papper över. Efter moget övervägande valde jag en av trästolarna. Inte för att den verkade vara bekvämast, utan mest för att den stog närmast dörren, och friheten. Vid det här laget har jag börjat känna mig lite svettig och vrider mig nervöst på trästolen. Munnen är torr som fnöske och en stor klump ligger i magen trycker sig uppåt mot halsmandlarna och vill ut. Jag överväger att ta de få stegen bort mot det kliniskt rena handfatet och fukta mina torra läppar men låter bli, samlar ihop lite saliv och sväljer ner alltihop så gott det går. 
Så kliver han då in, Doktor Bengt, sträcker fram handen mot mig och ler så båda framtänderna i guld skiner så det sticker i ögongloberna på mig. Jag hälsar tillbaka med en hand som känns som en våt gammal disktrasa alternativt en gammal sunkig våffla. 
Han kör ner en glasspinne i halsen på mig, jag säger AAAA och han lyser ner och spejar med sina små Doktorsögon. Nu måste jag ta av mig, fast bara på överkroppen. Han lägger sitt kalla stetoskop mot min kallsvettiga lilla rygg och ber mig andas djupt. Detta upprepas otaliga gånger tills Doktor Bengt slutligen är nöjd. Han konstaterar halvt nöjd halvt besviken ingen lunginflammation. 
Han tar mig vidare i korridoren till ett mindre rum. Han skriver ut fem gula recept till mig och konstaterar triumferande att jag är den sjukaste person han haft på hela dagen. Jag känner mig inte alls bättre till mods. Jag tackar, vi skakar hand, han ler, det sticker i ögonen, jag går ut i korridoren. Hur i helvete ska jag hitta ut?? Längre fram står ett gäng med Doktor Bengts och lutar huvudet tillbaka skrattar förnöjda. Förmodligen någon stackars sjuk sate de gör narr av, tänker jag, pressar mig förbi, hela tiden stirrandes ner i golvet. Vem vet vad tusan som kan hända om jag ser dom i ögonen. Vem vet vilka verktyg de då kan komma att använda på min "lilla" arma kropp. Vem vet om jag då någonsin skulle komma därifrån i en hel bit. Så jag tittar ner, kryper ihop, och pressar mig förbi. Jag går som i en dimma runt i korridorer innan jag slutligen hittar fiskarna i entrén och pressar med mina sista krafter upp ytterdörren, kliver ut i solljuset, tar mitt första stora andetag på väldigt länge. Jag är fri. Äntligen fri. Och jag är fortfarande i ett stycke. HURRA!


832pix till apofuckingteket blev resultatet av Doktor Bengts frenestiska receptskrivande. Nu är jag inte bara sjuk, jag är fattig som en lus också. Om jag inte blir hel efter alla dessa pillar och flytande vätskor ska jag personligen bygga en bomb utav en tops, ett gem och lite klet, sätta den på Doktor Bengts klinik och spränga den i tusen små smutsiga bitar.

Tjosansa!
Då var man tillbaka efter en underbar vecka i zigenarcampen! Har haft fantastiskt grymt kul trots kyla och en cm vatten i tältet. Vårt lilla läger bestog av en näve sköna bönor, därav namnet beancamp. Äkta kärlek gick som en röd tråd genom heeela lägret! Även lite bortåt andra camper.
Träffade massor med underbart sköna människor och skaffade mig ett nytt husdjur! Grymma lilla odjur!
Det var trombosyter och cytoplasma, fylla och cigg i massor. Grym musik och allsång. Varje ny dag startades med that´s what friends r 4. Senilsnöret, Lammet och bröder. Smålandsrullar och bad i piss-sjön. En otäck dusch bland tuttar och otäckheter, ICK!
Vinosaorus och Beanen. Hackiga skivor, kyla och fiolsträngar i sovsäckar. Bajamajor och bajsprat. Handsprit och dricksprit. Mys och kärlek! Komradio och stela ben. A hole lot of hesa röster!
En grym jävla vecka med andra ord!!!

Hultan -07 citat:
"Jag kan ju inte jobba när det kommer folk"
" De e naaaajs"
"Som en joystick i en 911"
Heeela texten på dunka mig gul och blå
"Om man bor i ett hus med ohyra slipper man betala"
"Ett odjur är inget djur, det är något annat"
" Plus minus noll är lika med vad vi hade innan"

Och många många mer som jag är alltför segkorvad för att kunna komma ihåg just nu! Om någon av bönorna har något att tillägga, gör då som vanligt och feel free 2 skriva det i comments!

Puss på er mina skönaste bönor och tack som fan för en underbart underbar vecka!

I ♥ U All!!!