Dom DomDomDom DomDomDom Dom Dom Dom Dom....

" Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna
Det är mörkt nu"


Ibland tycker man sig ha sina små bekymmer som trycker ner en i mörkret. Man tycker lite synd om sig själv av diverse anledningar. Igentligen vet man att man har det rätt bra. Ni vet ju, jag har skrivit om det otaliga gånger. Man vet. Jag vet. Det är bara lite trögt att få in.

Man tycker sig ändå ha hyffsat koll på läget.

Men så plötsligt händer det något som får hela ens värld att stanna av, klockor går baklänges osv. Det är som att solen plötsligt glömt av att gå upp över en del. Tankarna snurrar i helt andra kretsar. Kretsar som tidigare varit okända och fruktansvärt avlägsna. Och nu, nu står du där mitt i dom. Stilla står du, alldeles stilla, medans allt runt omkring dig, folket, staden, livet rusar på i hundratjugo.
Hela livet gör en tvist. En hundraåtti. Och där står man. Man tittar ner men ser inga fötter mot marken. Man tittar upp och ser universum. Man svävar omkring i ett stark ovetande.

Allt är som förut i en sekund, för att i nästa förtvina i rädsla och förtvivlan.
Men man ska inte ta ut saker i förskott, säger kloka människor.

För:
"Det blir ljusare igen"

Och då, då blir allt som förut igen.
Precis som det alltid har varit.
Och som det alltid kommer att vara.



image341



Snurrigt...








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback