TjolaHopp!
Det är inte lätt att plottra ner sina tankar och funderingar när man endast kan knappa dator i andras hem numer. Det är lixom hemma i min lya som inspirationen, lusten å allt det där bor. Därför är det förbannat glest nu. Å det lilla som ramlar in är dessvärre inget vidare latjo är jag rädd. Men jag är ändock glad för den lilla rara skara som inte glömt mig utan troget och hoppfullt fortfarande skuttar in hit i hopp om att den lata gamla B glidigt tillbaka till sitt gamla dator-beroende liv. Ärligt talat saknar jag det inte ett piss! Förbannat skönt att inte sitta här framför å uggla flera timmar om dagen. Däremot blir man ju som sagt en smula handikappad. Men det är en annan sak.
Näe, nu ska jag inte sitta här och va osocial. ska väl bege mig ut i regnet, rusket och stormen och bege mig hem till min lilla lya.
När Livet Känns Tungt Är Det Tur Det Finns Ett Ljus I Form Av Dig♥
Ta Hand Om Er!
Uppdatering:
Usch, det är tungt ikväll. Tunga saker cirkulerar och man undrar om det överhuvudtaget finns nån gräns på eländet. Saker kan tyckas så fruktansvärt orättvist. Man undrar, varför?!? Men man räknar inte med några svar. Gud har sina planer som vi marionetter inte kan påverka. Man kan bara hoppas att hans syfte denna gången är ett lyckligt slut. Alla gånger faktiskt. Jag försöker se ett syfte med det hela, men har ännu inte funnit något sådant. Men vad kan man göra mer än att kämpa på... Life goes on, no matter what happens. That´s just how it is. Even though it sux bigtimes now and then.
Så, uppdateringarna här förmodar bli glesa framöver. Tills min tumme lossnat från arslet och benen vandrat i riktning mot datoraffären och tillbaka hem igen.
Tills dess:
Sköt Om Er
Och
Varandra
FrosT
Blev inga pannkakor... äggen hade gått ut. Blev heller ingen rensing av gadden... jag orkade inte.
Men faktum är att jag är rätt glad ändå faktiskt. Dock en smula kluven, men det är ju inget nytt.
Saker och ting är märkliga. Man tror sig veta precis allt, men så flippar allt runt och det blir knas i systemet. Nu vet jag allt, fast inte ett smack. Ni förstår va?!
Det är rörigt i min planet. Jag är frusen fast varm. Är jag på tining? Defrosting sattsejja.
Jag tror mig veta vad jag vill nu. Men vad hjälper egentligen det?
Ibland blir jag stel som en pinne och mister helt förmågan att tala. När jag ruskat om mig själv och öppnar käften kommer något helt annat ut. Vem vad det som sa det där? Det var ju inte det jag ville säga... eller skrika ut... eller något. Det blir som pannkaka av alltihop, fast utan ägg. Nån som hänger med?
Lite då och då vill jag ställa en fråga. Men någon har knutit fast den nere i tårna och den kommer inte upp. Jag väntar på att tråden ska gå av.
Medans jag väntar, och tinar upp, ler jag lite fånigt för mig själv. Fast ibland svär jag mest.
Hans Läppar
Värmer
Hennes Frusna Tankar
Och Ger Henne Liv
Halle Daaah...
Hängde på morfars hela aftonen. Damn parant ställe det där. Helt wonderful faktiskt. Gjorde en liten avstickare till Bullen men var snart tillbaka på Morfars. Sköna bönor rockade fett sattsejja. Redig trivsam afton!
Så, idag har jag ont i skalet och mår lite illa. Inte parant. Har dock stuvat ner alla jävla tomtar och änglar i en kasse som vid lämpligt tillfälle ska flytta tillbaka ner i förrådet. Skulle vara duktig och ta tag i kortklistrandet i album men kom inte så långt då klisterlapparna ganska snabbt tog slut. Irri! Jag som för en gångs skull va så på G.
Nu blev jag dock inspirerad av Kerst och ska ta tag i en rensing av gadden. Där ser för jävligt ut. har ju galet mycket kläder och inte mycket av det som används. Bättre nån liten Afrikan springer rundor i dom än att skiten ska ligga där och ta plats och skapa irritation. Så har jag varit lite duktig idag oxå=)
Men först ska jag steka lite panncakes. Mumma!
Tar Det Lurre Å Har Det Primärt
Vi inledde med ett pass i solariet där vi drömde oss bprt till varma solstränder. Sen blev det en timmes simning. Skönt som fan!
Jag fattar inte vad som hänt. Vi är praktiskt taget klara med uppsatsen om ska vara klar... om en vecka?! Vad hände?!? Har lixom aldrig nånsin hänt i mitt liv förut... ett julmirakel eller nåt.
Nu ska vi dra ut på stan för en liten öl på Morfars. Alla mina sköna bönor ska med så det kommer bli så primärt så! Få blir lite mera text en annan gång.
Damnit!
Åsch
Mitt liv är kolasås just nu. Segt fast ändock på superspeed.... Helmysko.
Fan jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta igentligen...
Så jag kör väl ett filmmaraton
Eller inte
Man får se
Eller kanske gör som vanligt, ser alla sunkiga serier tills natten blir morgon
Näe va fan sitter jag och gnisslar om??
Det är ju lixom inte stadsministerns fel direkt...
Över Och Ut
Kära Kärleken
Du har nu faktiskt skött Dig den senaste tiden då jag inte har sett Dig på länge. När jag tänker på det, så har Du faktiskt inte varit i närheten på hela hösten tror jag. För detta är jag tacksam.
Men jag vet vad Du har för Dig. Jag vet. Du kan inte dölja något för mig. Jag känner Din närvaro. Jag vet hur Du smyger omkring runt min boning. Du har inte varit i krokarna så länge. Men jag känner att Din närvaro blir allt starkare. Dom senaste dagarna har jag kännt hur lukten av Dig sakta sipprat in under dörrspringan och vidare till min näsa. Den söta doften av Dig, Kärleken, får mig att dra djupa andetag och småle för mig själv, men den gör mig också rädd. Vad gör Du här nu igen? Jag har ju bett Dig att inte komma tillbaka till mig något mera. Jag vet ju vad Du gör med mig. Det blir ju samma visa om och om igen. Jag klarar inte av en sådan repris. Du är den som kan få mig att falla. Först på ett aldeles ljuvligt vis, men sedan i tusen små bitar. En sådan bristning skulle bli på tok för mycket för mig. Jag vill inte utsätta mig för detta. Men kan jag förmå mig be Dig gå?
Om jag visste att Du är här för att stanna skulle jag öppna dörren och låta Dig omsluta mig i Din glans. Men min osäkerhet tar över min passion för Dig.
Så vad ska jag göra?
Mitt beslut får bli att vänta. Jag tror jag väntar och ser. Ser om Ditt naffsande och kraffsande kan övertala mig. Få mina planer ur balans. Sätta mitt liv i gungning. Färga min värld rosa. Du är så nära nu. Jag känner Din värme och Din doft nästan varje minut. DU, gör mig livrädd.
B
Första dagen på nya året...
... och jag har legat i små bitar i min säng hela jävla dagen. Trasig är en lätt underdrift i detta sammanhanget. Scheisse. Jag vet inte vad som hänt med mig. Har börjat bli så fruktansvärt bakis. Börjar väl bli gammal eller nåt :S
Gårdagen var i vilket fall mycket trivsam! Inledde aftonen med fyrverkerierna över staden tillsammans med resten av Halmstads befolkning. Crowded sattsejja. Sedan fortsatte tillställningen i Josses crib där vi smaskade 3-rätters och zippade vin så det stog härliga till. På 12-slaget hade vi första parkett för alla tylösandsraketer vilket var hemskt vackert å trivsamt å allt det där. Champangen sögs upp i ett naffs och därefter var inte en böna nykter sattsejja. Fucking parent! Vi rockade loss till fram på morgontimmen med smällkarameller, konfetti, ballonger, dans och trams. Fick även en trivsam uppslutning vilket gjorde en liten böna hemskt glad=)
Stackars Josse, lyan såg ut som ett krig om jag minns det hela rätt.
Fan nu har jag legat som ett dun hela dagen och nu när klockan slåt natt är jag inte alls sugen på att duna någe mera.... Typiskt!
Men jag har som sagt en bra känsla för detta nya år. Jag tror det kommer bli bra. Väldigt bra =)